Början oktober, 2018.
Efter att ha frusit högre upp i bergen, letade vi efter nästa rekommendation, en vandring i nationalparken Vall de Sorteny. Här kan man bl.a. vandra i en skyddad dalgång längs floden Sorteny. Nu lägrade sig lugnet verkligen, vindarna avtog, det blev ljummet i luften, kornas bjällror plingade och här och var hörde vi vattenbruset från Ríu de Sorteny. En helt annan upplevelse än runt de tre sjöarna (se Andorra: La Coma – Circ de Tristaina). Det ska förstås sägas att just kontrasterna kan vara verkningsfulla 🙂
Vi bestämde oss för att gå förbi och titta på Jardí botànic, och sedan fortsätta upp 45 minuter till Refugi Borda de Sorteny. Hade vi tur kanske det gick att köpa lite vatten.
Efter en kvart var vi uppe i den botaniska trädgården:
Vi fortsatte uppåt och förstod efter ett tag att de små skyltarna med olika figurer, visade på fina avstickare från den breda grus-vägen.
Jag tror inte det tog oss 45 minuter att så småningom nå raststugan …. som var stängd och igenbommad. Vi hade verkligen lyckats tajma sommarsäsongens slut. Men fint såg det ut och bra att veta om vi kommer tillbaka en annan gång. Till vår glädje fanns det ett vattenkar med rinnande friskt (tror vi i alla fall) källvatten, lika mycket för kossorna som för oss, och plötsligt fiskade Anna fram en chokladbit att dela på. SÅ ska godis ätas: Långsamt, lite och efterlängat 🙂
Tillbaka ner igen …
… och en väldigt sen lunch i Ordino.
utposten.se 